Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
råkat vilse igen i sina fantasier, så stora ting
har livet aldrig givit någon människa —?
Det var alldeles såsom jag säger. Jag satt i
ett litet vackert rum, enkelt, fattigt, rent.
Möblerna sågo ut att vara hemgjorda. Solgula
gardiner för fönstren, blommor och grönt i
skålar. Där bodde två unga, goda människor.
Och äro de inte döda, så bo de där än i dag —
bruka sagorna sluta.
Det var ett hem, förstår du. Men där fanns
inte ett spår av allt det gemena, som vidlåder ett
hem. Inte matsmet och köksos.
Solljuset blev allt rödare mot kvällen, drog
sig allt högre upp på väggens lustiga tapet,
bleknade bort i ett dis, en sky, som blev
skymning, dunkel, skuggor. Och vänners tysta röster,
tungsinta ord, mörknande tankar, det kan också
vara vackert och stort att minnas.
Tänk att det kan finnas något sådant i
verklighetens värld? Bröstet fylles av glädje med
varje andedrag. En kylig, stillsam glädje, frisk
och stark som den kalla kvällsvinden — den
gled in genom fönstret som vår rätte kamrat,
när solen dalade och mörkret böljade fram i
tunga vågor.
När man sitter så där tillsammans i ett litet
hem, nära varandra, vänner med öppna
hjärtan, vart tar det vägen, allt fult och grymt och
gement, som är livet? Det är borta, finns inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
