Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
217
renhet och befrielse liksom de själva — och att han
hade älskat den döda flickan liksom de själva, ja
mer än de själva hade älskat henne. Hon såg också,
att ännu i detta ögonblick, när han tyngdes till
jorden av ett lidande, som var värre än döden,
strömmade ut från honom samma rena ljus av helig
visshet. Och hon förstod, att, så länge han levde, skulle
denna visshet inte övergiva honom.
Hon knäppte sina händer samman och gick sakta
fram till honom:
— Säg oss då för Guds den Eviges skull — vad
ska vi tro?
Mästaren själv stod stilla och såg dystert i golvet.
Han vågade inte se på den döda, ty han visste i
denna stund, att han var en orättfärdig man, och
med bittert brännande skam kände han det
bottenlösa mörkret i sin själ. Han mindes, att barnet, som
lämnat efter sig den döda kroppen där på bänken,
hade älskat gossen, trott på honom och längtat efter
honom till sitt sista andetag. Och det värsta av allt
— han förstod den kärleken, när han såg gossen
framför sig nu — han kunde inte förneka den utan
att begå ett skändligt våld emot det bästa inom sig
själv. Han kände, att hos den unge fanns ett så
högt och heligt allvar, att det förbrände människors
tomma ord till intet och tvang människors vildhet
till besinning, tvang dårarna att blygas för deras
egen självbetagna galenskap.
Mästaren försökte lyfta sina ögon, men måste
genast åter vända sig bort — gossen såg på honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
