Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i7S
åter igen skrattade de unga männen i furstens följe.
Men hans nåde satt orörlig och lyssnade.
— Du menar då, fortfor hans eminens, att du
icke heller behöver den heliga kyrkans lära?
— Jag iakttar allt, vad den heliga kyrkan fordrar.
— Men du behöver det inte?
— Gud finns överallt. Jag kan söka honom i
mitt eget hjärta.
— Gud bor alltså i dig?
— Han bor i min själ. Det bästa inom mig, det
oförgängliga, är ett återsken av hans ljus.
— Det är därför den heliga kyrkans lära är
obehövlig för dig?
— Alla läror äro obehövliga. Gud lever ju,
antingen vi tro det eller inte. Hans ande lever inom
oss alla, så sant vi själva leva, det har intet med
vår vilja eller vår tro att göra. Detta att vi leva —
att vi andas, röra oss, tänka och tala — att vi vilja
det sanna, det goda, det vackra — det är Gud inom
oss, det kommer från den Oändlige, vars ande
uppfyller all världen och ger åt allt sitt liv.
— Är detta din lära?
— Min lära? Jag har ingen lära!
— Är du beredd att återkalla denna villfarelse
och erkänna, att den heliga kyrkans lära är den
enda rätta läran?
— Det vore ju inte sant! utbrast Frälsgive. Den
heliga kyrkans lära är ju bara ord — hur skulle
människotungans lallande läten kunna uttrycka det
Oändliga? Vi kunna endast känna inom oss en
helig visshet, att vi leva av hans ande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
