Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
159
snön ett litet naket konungabarn, ensamt i mörkret
— det gråter. Det tystnar och sover i snön.
— Konungabarnet?
— Ja. Det har en liten gyllene krona på huvudet,
som lyser i mörkret. Men snön faller stilla och tät,
den ligger så hög i skogen. På vägen mötas två
människor, de gå tysta förbi varandra — nej, nej,
det kan inte vara samma saga!
— Jo visst, sade flickan, förstår du inte det?
Det var Kristusbarnet du såg, som dog för våra
synder.
— För våra synder? Inte syndar man, när man
älskar varandra? Nej, jag måste berätta en annan
saga för dig, som är bara solsken och lycka. Vänta
bara — jag måste se solskenet först! Nu ser jag
det — nu ska du få höra: det är ett tempel — i
gamla, gamla tider; sådana tempel finnas inte nu.
Vinden spelar mellan skinande vita pelare, det låter
som en djup och underbar sång. En ung kvinna
med späda lemmar går där inne i de höga, svala
tempelsalama. Hon har svept en slöja omkring sin
kropp, hon går med dansande steg och ler åt sig
själv, som om hon lyssnade till suset av sitt eget
blod. Vinden sjunger mellan pelarna i ändlösa,
långa toner — men flickan sjunger en annan sång,
och ekot gungar i de höga, tysta salarna. Nu
kommer hon ut ur templet — ser du henne, där hon
står på trappan mellan de höga pelarna —?
— Ja! Jag ser henne —
— Där utanför växa blommor i dignande massor,
där är ett solsken, vars make ingen har skådat, ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
