Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68
högtidsstund, vår tyngsta — vår sista. Tänk, här
ska du bo ensam nu i alla, alla år. Och läsa dina
böner — nej, vänd dig inte bort, jag hånar inte nu,
läs dina böner, du, om det ger ro i själen. Och
när du blir gammal — nej, vi ska inte tala om detta.
På vägarna där borta, dit ut till alla land, där ska
jag går ensam. Men var jag går, och var jag än är
i världen, ska det vara som en tom plats vid min
sida, där får ingen gå, där får ingen finnas, där
ska du vara. Om det går mig emot, ska jag be till
dig — jag ska se på det tomma rummet vid min
sida och säga: hjälp mig, Gerdi! — Och allt blir bra.
— Och om det går dig väl?
Han nickade mot henne och log:
— Då ska du sitta på den tomma stolen vid min
lyckas fest.
Han böjde sig ner över henne och lossade hennes
gråa huvudkläde med det vita doket. Men där
under fanns inte längre det ljusa, ljuva håret. Hon
var tätt klippt intill hjässan, och den vita svålen
lyste fram genom hårstubben. Hon gömde sitt
huvud vid hans bröst, och han viskade ändå tystare
i hennes öra:
— Är du rädd för pinan du ska lida?
Hon skakade på huvudet.
— Lilla mor! sade han och smekte henne. När
du får barnet, måste du gömma det väl, tills jag
kommer tillbaka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
