Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
\
den heliges synder. Augustinus var det! han bad
att få papperet, tog det av djävulen och fann, att
allt åter var utskrapat, som varit skrivet därpå —
utom ett completorium, som han hade glömt en
gång! Du glömmer väl inte ditt completorium i
kväll, Gerdi — nej, jag hånar inte !
De tego båda och sågo förbi varandra. Han
vände sig bort, gick fram till porten och stannade
där, lutad mot en pelare. Slutligen sade han:
— Nu läser en djävul mitt papper. Och där står
skrivet, outplånligt skrivet, allt vad jag gjort. Och
allt är synd, från det minsta till det värsta, som
nu har hänt. Jag slipper inte undan med en enda
liten försummad kvällsbön, som den gamle helige
prålar med. Jag har värre saker att svara för. Och
svara ska jag. Svara för oss båda. Men funnes
det någon Gud där uppe i den blodröda
kvällshimlen, borde han slå mig nu med döden. Men det
kan han inte. Jag är honom för stark.
Det blev en lång tystnad. När han slutligen vände
sig om, låg hon åter hopsjunken på stenbänken, och
hennes läppar rörde sig ljudlöst.
— Vad säger du? Vad är det du viskar för dig
själv? frågade han hetsigt.
— Jag ber för dig.
— Håll upp med det! Vad hjälp ha vi av döda
ord, som ingen av oss tror på?
— Jag tror, att mina böner gå förbi den
förgängliga gudabild, som bor här inne och nå ända
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
