Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lofoten. Från en Nordlandsfärd i mars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
220
torerna en viktig roll, de lämna så påtagligt och ohjälpligt
roddarna långt efter sig.
Ute på fiskehavets teigar kan xrängseln bli
fruktansvärd. Garn sättas tätt intill varandra, linorna snärja
varandra — när redskapen dragas upp gäller det ofta för
fiskaren att vara kvick med kniven och skära bort allt
främmande trassel, som han får upp i båten — tills han
plötsligt upptäcker, att hans egna garn eller linor blivit
på samma sätt sönderskurna av någon, som före honom
vittjat fångsten.
Det finns gott om friktionspunkter och
konfliktanledningar, tillsyningsmännen och fiskedomaren få icke ligga
på latsidan, en mängd ordnings- och tvistemål
handläggas och avdömas årligen.
Men några grövre brott hör man endast sällan
talas om. Därtill bidrar naturligtvis i hög grad, att
fiskarena själva bannlyst brännvinet från arbetsplatsen
och vserena. Medan det ännu var tillåtet, var ordningen
inte så mönstergill, heta bataljer utkämpades mellan
hårdföra nordmän. Ett sådant stort slag mellan fiskare
hölls i Troldfjorden år 1890 — men det berodde inte
främst på brännvinet utan på de gamles motvilja mot
nya redskap, som blivit införda och som efter sjöslaget
hastigt förbjödos av myndigheterna.
Det finns åtskilligt av vikingalynne kvar hos dessa
män — även om oftast i deras ögon ligger ett
obeskrivligt, bottenlöst tungsinne. Ännu finnes en och
annan av de gamle, som vet, att den man han möter på
vägen kan vara en fiende och med säkerhet bär vapen till
eget försvar, Därför hälsar gubben den mötande med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
