Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Backefiske på Nordsjön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158
samma sätt var säl föröver dåligt tecken, men säl i
kölvattnet bra.
Egentligen skulle man väl då tycka bra om ett
dåligt tecken på måndags morgon. Ty ”manda blank
gör hela vecka krank”. Men förmodligen sträckte man
sig inte så långt i konsekvens, trösten i detta ordstäv
låg nog inte så nära som misströstan i uttrycket när
det gick dåligt på sjön: ”Je grunna de, sen vi mötte
ham . . .!”
Man ska kasta backorna en timme före
soluppgången, ”annars äter lusen opp fisken”. Och medan
kastet pågår, får ingen göra sitt behov, ”annars blir
det ett sketkast” — och det är ju inte bra.
Om den första fisken man får upp om morgonen
är bra, så blåser man den i munnen och säger: ”go
morrn på dek!” — Är den dålig, så kastar man den i
sjön och säger: ”Tvi, där gick den å tog allihop me
sek!”
Hur koljan fått sina svarta fläckar under främre
ryggfenan — vilka som bekant så förträffligt skiljer
dess utseende från vitlingens — berättas på följande
sätt:
— Hin Onde mönstrade hos en fiskebäckskilare,
för den ville bli rik, och priset var det gamla vanliga,
förstås. Ja, Hin Onde, han gjorde sitt, och sedan ville
skepparn bli av med honom. Därför skickade han bort
svartingen ett ärende och borrade under tiden ett stort
hål i skutan. När så Hin Onde kom tillbaka ombord,
blev han satt att pumpa. Där kom upp både sill och
annan fisk ur havet, den första som kom var en kolja,
den tog Hin Onde och kastade över bord, och han var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
