Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Backefiske på Nordsjön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
139
Jeg gjorde mig dristlig, tog piken i favn,
tualderi, tualdera,
og sporte saa venlig: va er deres navn?
Tualderi, hurra!
Hun svarte: jeg kan ikke sie dem det,
jeg synes, de er da altfor dristelig!
Tualderi og tualdera,
tualderi, hurra!
Mandal befanns vara en rar liten stad. Trånga gator,
de flesta butikerna av typen lanthandel. Fullt med
lördagsledig ungdom ute överallt, vita blusar och vajande
kjolar, vida sjömansbyxor och käcka six-pencemössor —
tysta viskningar, heta små skratt. Jag kände mig
bedrövligt gammal och allvarsstadig och tog mig ett par
timmars promenad utåt landsbygden för att ta farväl av
grönskan och markens gröda. Men det blev en tämligen
förvirrad konfrontering med en flora, som var mig
fullkomligt ny och okänd — med särskild saknad måste jag
lämna några guldglänsande compositer och en ståtlig
charmeur av familjen Caryophylleae, omöjligt att
åstadkomma ens den mest primitiva press; jag önskade, att
Sydnorge inte legat fullt så långt borta från Sverige.
Och på återvägen till hamnen kände jag mig ännu
äldre och allvarsstadigare. Ty det viskades så mycket
på de trånga gatorna — obegripligt att ungdom kan tycka
sådant är roligt — de små heta skratten hade blivit än
hetare, och på långt håll hörde jag ett handklaver, jag
tyckte jag kände igen melodien: Kom i Kostervals —
Men det var naturligtvis ett misstag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
