- Project Runeberg -  Anteckningar på havet /
124

(1918) [MARC] Author: Martin Koch
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Med drivgarn efter makrill

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

124

en rymd, som doftar av sälta, solmoget vin och
lycksalighet. —

— Rejs opp! ropar en röst — det är vaktmannen,
som purrar i skansen. Sömndruckna komma karlarna
ut efter endast tre timmars vila. Vinden har törnat över
på östkanten och lägger en betydande dämpare på
dyningen. Nu gäller det att få tag i garnet, som fått driva
löst i fyra timmar och därvid trots allt arbete vid jaktens
roder, lyckats komma rätt långt ifrån oss. Vi hålla kurs
på den lilla glimmande lyktan, motorn smattrar
morgon-friskt, och vi ha inte längre ögon för naturens härlighet

— fast månen går ned, det ser ut som om den i blodrött
raseri skulle förstöra sig själv; himlen ljusnar alltmer,
och månen slocknar plötsligt, hänger kvar i rymden som
en tom japansk lykta efter en tröttsam karnevalsnatt,
den ser ut som en rostig smutsfläck och smälter utan
sken tillsammans med det roströda morgondiset, tills
den försvinner. Vattnet häver sig med en kall, metallisk
glans, djupare blått i vågdalarna — och där ha vi
vakaren, försiktigt halas den ombord, lanternan tages av
och släckes — nu kommer garnet!

över en utriggad ställning av trärullar förut halas
det in, och alle man samlas där omkring för att se
resultatet. Redan i första garnet blänka några makrillbukar
med skinande vit silverglans! Men man ska inte reta
gudarna genom att otidig förhäva sig — de ä nog bara
lite här i början! mumlar gubben ombord, som
representerar all världens åldriga visdom och skepsis.

— Å vesst inte! svarar mannen, som står längst
för-ut och drar in garnet — han ser i vattnet framför
sig silverglansen av en mängd makrill, vackert och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:00:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kochante/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free