Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Vår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
VÅR.
En kvart före fem på morgonen sticker solen upp sin
röda näsa över den bistra skogskanten, frosten ligger
vit på marken; stelfruset men gnistrande vackert är allt,
över himlen ligger morgondiset ännu som en mjölkvit
rök. Det röda därborta i NO till O flammar upp allt
hetare, slår ut i en gyllene eld av solsken, en
fågeldrill skär som ett jubelskri genom den stilla tystnaden.
Klockan blir fem, trädgården börjar vakna, frosten viker,
det pyr i snöhögarna, vattnet börjar stilla lösa sig
därunder. Solgångens helg går bort, och man ser, att den
nya dagen har blivit vardag.
Han går ner på isen, som ännu ligger mulen över sjön
och ruvar på gråa, smutsiga gåtor. Med isbill och spade
hugger han ut en lång vak invid vasskanten, där ska
mjärden läggas, ty gäddan har blivit pigg och nyter, och
i går fick han en, som vägde ett och ett halvt i ryssjan
vid andra kanten.
Dagen stiger, och klockan slår åtta klingande slag
i det nya kyrktornet, hon har slagit både sex och sju,
men det har han inte hört, ty han hör aldrig klockor,
förrän arbetsdagen börjar på allvar.
Då stiger en liten silkeslätt rök ur skorstenen på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 13:00:46 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/kochante/0047.html
