Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Med lotsarna på vårprickning (1907)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
25
rostade bytes ut mot nytt, en ny prick halas fram,
schack-las i och göres klar. Farfar har lodat och konstaterar att
ström och is dragit den gamla pricken åtskilliga fot
in på land. Märkena anlitas, lodlinan trevar en stund
på botten och så ligger flytbojen där igen, guppande för
dyningarna. Snart står den nya ruskpricken på stn
plats, skinande röd och med en splitt ny björkriskvast i
toppen; grann som en bondbrud . . .
Från tidigt på morgonen till sent i skymningen ha
vi hållit på i hårt arbete. Oljekläderna stå styva och
blankvåta, regnet har kommit över ess igen med himlens
hela trista väta, blåsten pinar sig genom märg och ben:
”Stackars människor, som måste vara på land i sådant
här hundväder,” säga pojkarna och jag minns en av
Jonas Lies skeppare, som delade den åsikten. Kostern
vaggar tröttkörd hemåt undan vinden, som lugnat emot
kvällen och som endast stundtals visslar en andtruten
signal genom riggen. Dyningarna gå knappa och tunga
som trötta, slokande hundar och land lyser i lä. Däcket
är vått och slipprigt av regn, sjö och smuts, som skurats
av de gamla prickarna, vilka nu ligga prydligt inhalade
på däck, rengjorda, men nötta och skamfilade av årets
tjänst. Ett par äro genommurknade och de gå till
kaffeved, de andra skola tjäras och målas och göras fina
till ännu ett eller ett par års tjänst.
— Vad kostar en sån här prick, frågar jag på måfå.
Karlarna tiga och kisa mot vind.
— Lotsverket betalar oss 6: 50 å 6: 75 per prick
om året, svarar så farfar.
Det förvånade mig.
— Räcker det? sporde jag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
