Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX. Bob går i kloster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dref ytterligare på sin utmattade häst, satte i karriär öfver
stenblock och busksnår och började ge sig uppför den branta
sluttningen rakt framför honom. Ju mera han hojtade, desto värre
sprungo munkarna. Om de hunno fram till klostret före honom,
skulle de naturligtvis bomma för dess portar.
Hetsande hästen med piska och med tillrop till en den
yttersta ansträngning slog han in på en riktning, vinkelrät med den
munkarna tagit. Han kom fram till en mur med en öppenstående
port, och han sprängde in genom den, tvärs öfver gården
och fram till den stora portalen till klosterinhägnaden just lagom
för att sticka skaftet på sin piska in i själfva dörröppningen, i
samma ögonblick som munkarna ämnade smälla igen porten. I
det han vände hästens sida mot denna, lät han djuret skuffa upp
den, fastän munkarna höllo emot allt hvad de orkade.
Andra munkar kommo springande inifrån för att bistå sina
kamrater, men nu hade Sing-Tscheng tillika med några af sina
män hunnit fram till Bob. Munkarna trängdes undan, Bob
banade sig väg in, åtföljd af resten af sitt sällskap, och den siste
hade nätt och jämt räddat sig innanför gårdsmuren, då fiendens
främsta led sågos komma galopperande uppför sluttningen.
Bob ropade till Ah-Sam, att han skulle föra damerna till
något säkert ställe; därpå befallde han sitt folk sitta af och ställa
sig utmed den mur, som löpte tvärs öfver den branta klippans
kam. Omedelbart därefter kommenderade han »gif eld!» — och
den aflossade salvan kom en mängd af de anfallande att stupa ur
sadeln. De främsta leden stannade villrådiga, men i nästa
ögonblick kom en groflemmad tatar, hvilken Bob redan på afstånd
igenkände som Tschang-Wo, galopperande uppför sluttningan på
en vacker hvit häst, och med ursinniga skrän sökte han egga sina
män att följa sig.
De svarade med ett skallande rop och galopperade framåt,
i det de aflossade sina gevär. Men muren var för hög för att
de skulle kunna hoppa öfver den, helst som de kommo backe
uppför, och hästarnas snubblande på den ojämna marken
inverkade menligt på skottens träffsäkerhet.
Bob såg, att om hans garnison skötte sig något så när,
skulle han kunna afslå hvarje försök till direkt stormning, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
