Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII. Kosacklägret stormas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af ryssarna besatta sträckorna längs Yalu. Men han kände till en
svår och föga använd stig tvärs igenom fjällen, som de möjligen
skulle kunna använda. Den skulle föra dem fram till ett ställe,
där man kunde vada öfver floden och där de ryska trupper, som
måhända befunne sig i grannskapet, endast skulle vara helt små
afdelningar, upptagna med att vakta vadställena och passen.
Bob frågade, huruvida mannen var säker om att hitta rätt.
Han svarade, att han kände hvarje steg af vägen.
— Då våga vi försöket, sade Bob. — Ah-Sam, bed honom
ha sitt folk i ordning, så att vi kunna begifva oss åstad så fort
det blifvit nog ljust för att se att gå. Jag skall gå och
underrätta damerna.
Fru Pottle nästan tog Bob i famn, när han uppenbarade sig.
— Min käre gosse, utbrast hon, vi ha lefvat i en förfärlig
skräck för er skull. Hvad har ni haft för er?
Bob redogjorde i korthet för stormningen af ryssarnas läger,
hvilken lyckats bättre än han någonsin vågat hoppas.
— Ja, där kan man se! sade frun, när han slutat sin historia.
— Var det inte det jag sa’, Ethel, att herr Fawcett skulle nog
reda sig ur svårigheten. Herr Fawcett, det är stor synd, att ni
blifvit ingenjör, ni skulle slagit er på soldatyrket. Komma vi
bara till en telegrafstation, skall jag tråda en lång artikel om er
till min tidning, och var säker på, att de sedan hemma i mitt land
komma att täfla om att göra er de förmånligaste anbud!
— Tant, herr Fawcett är bestämdt alldeles uttröttad, sade
Ethel. — Ha vi något te kvar?
— Visst ha vi det! Ack, kära ni, så glömsk jag är! Herr
Fawcett, ni får en rykande kopp om fem minuter.
— Och sedan talar ni ju om för oss, hvad som skall göras
härnäst, säg? bad Ethel.
I den allra första skumma gryningen drog ett långt tåg af
ryttare och fotgängare försiktigt ut ur klyftan. Röfvarhöfdingen
visade vägen, ridande på en stark koreansk pony. Efter honom
kom halfva antalet af hans män och sedan damerna, åt hvilka
man i största hast gjort i ordning sidsadlar. Sist följde den
återstående delen af styrkan, alla till häst. Så pass rikliga förråd hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
