Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Vid midnattstid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mörkrets inbrott. Han undrade, hvem som skrifvit det hemlighetsfulla
budskapet, hvad det innebar och hvad slags befrielseplan, som
möjligen uttänkts — ty summan af det hela var väl ändå att
någon ville försöka rädda honom. Otaliga gånger blickade han ut
genom fönstret och lät blicken glida öfver hela synfältet mellan
horisonten och flodstranden under honom. Han visste hela tiden
att så länge det ännu var dager, kunde ingenting göras men ändå
spejade han och spejade. Timmarna gingo blytungt.
När skymningen började sänka sig ned öfver kullarna, hörde
han upp med sin rastlösa vandring och förblef stående framför
fönsteröppningen. Himlen mörknade, och synfältet blef allt trängre;
höjderna försvunno ur sikte, och till slut förmådde han ej
urskilja motsatta stranden. Han lutade sig framåt i
fönsterfördjupningen, tills hans hufvud rörde vid den yttre öppningens sidor.
Vinden var frisk och Kall, men han kunde ingenting uppfatta.
Hans ögon försökte pejla mörkret, till dess han kände, att de
nästan höllo på att tränga ut ur sina hålor.
På så sätt väntade och väntade han, skakades af en rysning,
spejade, lyssnade, men såg ingenting och hörde endast det dofva
sorlet från floden, där den trögt flöt fram mellan sina frusna
stränder, och knakandet och rasslandet från isen, när de flytande
massorna möttes, skildes åt och slogo mot hvarandra igen.
Så förflöto timmarna, och Bobs mod började sjunka. Var
budskapet en fälla, utlagd af ryssarna? Hvad kunde de dock
vinna därmed? Var det allvarligt menadt, men hade
brefskrifvaren på något sätt hindrats från att infinna sig, såsom han
tydligen ämnat?
En hornsignal skallade genom luften, och när dess eko dött
bort, försjönk världen i samma tystnad som förut, störd endast af
det då och då ljudande skallet från någon hund, isflakens dofva
knakande och vindens hvinande öfver de snöhöljda sträckorna på
andra sidan. Kölden tog till; vinden blåste allt hvassare, och
slutligen blefvo Bobs lemmar så styfva och hans fingrar så
stelfrusna, att han knappt förmådde röra sig och lyfta filten från
golfvet för att svepa den omkring sig.
Hvad var det? Hans hörsel var nu så spänd, att han tyckte
sig kunna höra jordklotet vrida sig. Hvad var det? Ett prassel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
