Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. En samurais hem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Snart sutto alla fyra på kuddar på golfvet, medan de fyra
unga tjänarinnorna lågo på knä framför dem och bjödo första
rätten af Bobs första japanska frukost. Den bestod af vackra hvita
kakor, gjorda af bönmjöl och socker, samt svagt te i helt små
koppar. Härefter följde ett slags fisksoppa i lackerade skålar,
hvartill serverades en blandning af finskurna rädisor och gröna blad.
Bob fann, att han med ett par ätpinnar måste hämta upp fiskbitar
ur soppan, doppa dem i grönsaksblandningen och föra dem till
munnen. Hans första tafatta försök med de nya redskapen
framlockade dock ej ens skymten af ett leende på det artiga
värdfolkets ansikten.
Sedan följde räkor, inbakade i deg, fiskpastejer, ris i
guldlackerade skålar, syltade plommon, kanderade valnötter och flere
andra rätter. I åtskilliga af dem förekom fisk i en eller annan
form. Men allt serverades i så dvärglikt små kvantiteter, att Bob
kände, att han skulle vara lika hungrig som förut, äfven om han
åte upp alla fyras portioner. Han kände sig till mods ungefär
som Gulliver vid en stor bankett i Lilleputtarnas land.
Bredvid honom stod under hela måltiden en vacker
porslinskruka full med sake, det bekanta risvinet, hvilket smakar som
tunnt öl och vatten. Bob tyckte ej om det, men han hade
antagit Kobo Sans inbjudan och var besluten att utan att blinka
uthärda allt hvad japansk gästfrihet skulle kunna innebära.
När måltiden var afslutad, drogo damerna sig tillbaka, och
Bob tillfrågades af sin värd, om han hade lust att följa med ut
och åka. Vid dörren hittade han sina stöflar, och Kobo San tog
på sig ett par sandaler, som han gjorde fast genom att sticka in
en rem mellan stortån och den öfriga delen af foten. Utanför
väntade två vackra rikshaws med sina tvåbenta dragare, som satte
i väg med full fart utför backen, nedåt den präktiga cederallé,
som i nästan obruten linje sträcker sig nära tjugo engelska mil.
Detta var början af en vecka bland de angenämaste, som
Bob någonsin tillbragt. Han satte sig in i husets enkla sedvänjor:
tog instinktmessigt af sig skodonen, då han kom in, och lärde sig
att något så när bekvämt intaga den nedhukade ställningen på
golfvet och att med aptit förtära de nya underliga rätterna. Han
lärde sig till och med fördraga det entoniga knäppandet på lyran,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
