Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De blå silkesstrumporna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE BLÅ SILKESSTRUMPORNA 20/
Jag knep ihop läpparna för att rädda dem och
kunde alltså heller icke skrika utan kämpade stumt
och hjältemodigt, till dess vi slutligen åter sutto
där i var sitt soffhörn, båda röda, pustande, ovissa
om vad som skulle ske härnäst.
Jag teg, jag var förintad, full av en smärtsam
blygsel. Men på figuren, som satt där och bespejade
mig, tänkte jag inte genast. Jag tänkte på min
hemliga minnesbok och de rader En, vars namn är en
hemlighet, skrivit in där, dagen innan han reste
till svenska konsulatet i Petrograd:
"En tillsluten lustgård
är min syster, min brud,
en tillsluten brunn,
en förseglad källa."
Jo vackert längre, tänkte jag gråtfärdig, sedan
ett svin har sörplat ur källan.
Han måtte ha hört en snyftning, som sluppit fram
mellan mina båda händer, ty han sade hastigt: — Ska
vi fortsätta nu?
— Med vad? frågade jag bitande.
— Problemen. Och fröken får ursäkta, men...
Jag har behärskat mig varenda lektion, men i dag
gick det inte mer.
Händerna föllo från mitt ansikte, jag stirrade på
honom, och vi rodnade mörkrött båda två, när våra
blickar möttes.
— Doktorn har ju skymfat och grälat varenda
gång, sade jag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
