Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konungens gärningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184 KONUNGENS GÄRNINGAR
Nu lät den osynlige fienden höra av sig.
— Kungen, ropades, vi vill tala med kungen!
Ögonblickligen lyfte han kandelabern och gick
mot fönstret.
— Drag undan gardinen och öppna, befallde han,
och översten lydde.
Han höjde kandelabern och sökte se ut. Flera
gånger öppnade han munnen som för att tala. En
ångestfull kamp avspeglades i hans ansikte, till
lust för hopen, som stod därutanför. Slutligen
be-tvang han sig med en oerhörd ansträngning.
— Många goda gärningar, ropade han, teg och
sökte betvinga darrningen i röst och hand. Många
goda gärningar har jag bevisat eder, av min fader,
som är i himmelen, för vilken av dessa stenen I mig?
Hans röst var så ångestfull — alls icke bittert
högtidlig som han avsett — att de som stodo längst
bort uppfattade, att han bad för sitt liv.
-— Säg oss de goda gärningarna! ropade en
slagfärdig yngling i hopen.
Greve Christian och hans unga brud hade smugit
sig ut ur slottet och betraktade från ett gömställe
scenen. De sågo hur hovpredikanten och översten
sökte föra kungen bort från fönstret, men också hur
han ryckte sig loss och tog ännu ett steg närmare, i
det han ställde ljuset i fönstret. Så tog han sig om
pannan likt en, som förgäves söker påminna sig
något.
— Hans majestät har glömt sina goda gärningar
mot oss, ropade ynglingen, nu djärvare. Seså,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
