Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Drottning Pettersson - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
125 DROTTNING PETTERSSON
med den första uppgift livet ställt. Tänk att veta så
mycket — alla större händelser, snillen och floder i
världen och att ha lov att glömma dem alla.
Läraren i modersmål och litteraturhistoria höll ett
litet tal. I detta ögonblick kände han sig smått rörd
över sina flickor. Han visste med sig att han
behandlat dem ganska otåligt och lagt ner minsta
möjliga möda på en undervisning han åtagit sig
uteslutande av ekonomiska skäl, allt medan han var
öppen motståndare till flickors studier. Och likväl
hade de inte skött sig så dåligt i dag. Därför talade
han för första gången utan ringaktning till dem.
Deras hjärtan veknade. De hade hatat honom, de
hade önskat demonstrativt utesluta honom vid
kvällens inbjudning. Men kanske hade de varit orättvisa,
tänkte de rau. I grund och botten var han god. För
resten hade han varit drägligare sen Ann-Charlotte
slutade, om det nu var hennes närvaro, som utövade
ett så olyckligt inflytande på honom.
Medan talet ännu pågick, körde en bil upp och
stannade framför ’restaurangverandan, och i den satt
Ann-Charlotte, klädd i en vinröd auitomobilkappa av
sämskskinn, och en hatt med metalliskt skiftande
plymer, vilka skimrade genom en överklädsel av grå
tyll. Hon smålog och lyfte handen till en hälsning.
Chauffören hoppade av, tog en kartong från
fram-säitet och utdelade med en världsmans behag å sin
härskarinnas vägnar åt de unga damerna var sin
rosenbukett.
Doktorn måste avbryta talet, det blev allmän
upp-9. — Wägner, Nyckelknippan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
