Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Drottning Pettersson - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
125 DROTTNING PETTERSSON
gång. Det undgick inte flickorna att han lyfte på
hatten ett par tum högre för den skolsjuka än för
dem alla tillsammans.
— Såg ni ? ropade de om varandra. Ja,
Ann-Charlotte har ju alltid haft ett svinaktigt medhåll, men ...
Ann-Charlotte smålog medlidsamt åt
uppståndelsen. Hon hade länge haft en oklar förnimmelse av att
doktorn behandlat henne som om de två, han och
hon haft en hemlighet gemensam. Men hon hade
bara låtsats förstå vad hans ögon menat, sett ljuv
ut för sina usla svenska skriptas skull. Numera
förstod hon honom fullkomligt, se där fördelen av att
resa till Stockholm. Det var om hemligheten man
och kvinna han velat undervisa och spörja henne,
då hans blick så meningsfullt stannat hos henne
efter att ha glidit förbi raden av ansikten. — Vet du
den, min vackra flicka? hade hans ögon sagt.
Ja, nu visste hon den.
— Kan någon hämta hit en äppeltårta? frågade
hon i riktig känsla av sin överlägsenhet gentemot
dessa kamrater, som icke kände kärlekens
hemlighet.
Hon fick äppeltårtan av en imponerad kamrat.
Stora-A-flickan tänkte inom sig att Ann-Charlotte
bluffade. En domstol fanns inför vilken endast
själens överlägsenhet gällde: censorernas.
Ann-Charlotte tog av sig handskarna för att äta
bakelsen. På vänstra handens ringfinger bar hon en
ring av i Broköping fullkomligt okända dimensioner.
Den bestod av en stor djupblå sten, inramad av bril-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
