Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra boken - Avsatt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vad stod nu på? tänkte folket i gårdarna, var elden
lös eller fienden kommen? Man tände ljus i pörtena och
gick ut till vägen för att se, vad det var. Jo, där kom
Svensarmattis häst, den kände de på lunken, och i risslan sutto
Matti och magistern, det sågo de, när de kommo närmare,
Jaså, han tänkte ge sig av nu. Han tänkte fly från dem i
mörkret, så ingen skulle se det.
Men han lyckades ej. Över allt strömmade folket ut,
man hejdade hästen, det blev jämmer och gråt, omfamningar
och rop. »Kom igen, kom igen!» hördes över allt från gård
till gård i den stilla kalla natten, då Guds stjärnor skådade
ned från himlen och Guds klockor ringde så starkt och
ljuvligt, att de kallaste hjärtan kunde bli varma. Visst var det
änglarna, som sade »farväl» och »kom igen» till den älskade
herden, som måste lämna sin hjord.
Men det var inga änglar, som svängde kyrkans klockor.
Det var en liten krokbent, svartmuskig lapp, som stod där i
klockstapeln och drog i repet av alla krafter. Vad det var
vackert att höra, tänkte Nila, och han förundrade sig över
att en hedning som han kunde ställa till en så ljuvlig,
kristlig musik. Det var till magisterns ära han ringde, men
kanske tänkte han också, att denne likasom vid Julottan skulle
med allt folket åter samlas i Herrens hus, så att han ånyo
kunde få höra dessa underbara sånger, som sedan städse ringt
1 hans öron.
Men denne märklige Herrens tjänare kom ej, och folket
kom ej. Nils fick stå där ensam och ringa i vinternatten.
När magistern hunnit till Alkkula, hörde han ännu tonerna,
de klingade i hans öron ända borta under Luppios klippa
och under Armasvaaras underliga skogiga berg. »Bing
bång!» sade de, »porten trång! vägen lång! men Herren
hjälper nog än en gång!»
Ända borta mot Hietaniemi tycktes det honom, att han
hörde de kära ljuden. Men nu hade det börjat ljusna något,
och han förstod, att det måtte vara kapellets klocka. Det
ringde till högmässa på nyårsdagen i Hietaniemi, i
Antmans kyrka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
