- Project Runeberg -  Klocka och trolltrumma : syner och sägner från Torne dal /
184

(1914) [MARC] Author: Emil Melander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra boken - Frestelsen i öknen - Avsatt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kom!» lät det. »Irrande kom! Törstande kom! Ro för de
kvidande! Kraft åt de stridande! Se upp, se upp, till
Herren! Stå upp, stå upp, för Herren!»

Och då Nils såg upp, öppnades hans ögon, och han blev
varse, vem det var, som stod där. Det var ej Margareta,
hon syntes ej nu, det var draken, »den gamle ormen, som
heter djävul och satan, vilken blivit nedkastad på
jorden, och som förvillar hela världen.»

Då: han sådant sett, sade han — och det var som hade
det kommit klockans malm i hans röst — han sade: »Vik
bort satan! Du är mig till hinder!»

*



Pekkas skidor voro resta mot stugans vägg. Nils hade
dem snart på, och en Herrens ande från nordan ryckte
honom bort

Margareta stod där i stugans dörr. Hennes mörka långa
hår hade lösts upp av vinden, och yrsnön virvlade om
hennes brinnande kinder.

»Nils! Nils!» ropade hon. »Nils! Nils!» Men endast
stormen svarade. Den skakade hela stugan. Och när vinden
genom den öppna dörren nått rökfånget i pörtet, drev den
eldtungor och tusende gnistor upp mot den mörka skyn. —
Eller var det draken, som i harm och stor vrede sprutade
eld och lågor? —

»Han kallade mig satan,» sade Margareta. — »Ja,
kanske!»

*


Avsatt.



Herrens vind hade bortryckt Nils, och i Alatalos by
vart han icke mera sedd. På de goda skidorna flög han fram
över myrar och träsk. Han var van att kämpa mot stormar,
men i denna var Herrens ande, som tagit honom fatt, och den
bar honom i svindlande fart genom de öde nejder. Och när
snöstormen svepte om honom, så att han knappast såg
något alls, var det liksom vita vingar av himmelens

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:57:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/klotrumm/0192.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free