Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra boken - På sockenbud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nils. Med prästen själv voro de jämnt tio personer, och
när Niva kom in just i detsamma efter att ha givit hästen
foder, voro där elva utom inhysingen Nissi, som var mindre
vetande och inte räknades.
Alla stodo de och sågo på gammelfar. Man kunde tro,
att han bara låg och sov, men de förstodo, att de ej kunde
väcka honom. De visste, att han gått hem till Gud. Alla
tego de, tego och besinnade. Det kan ju hända, att något
öga var fuktigt, ty alla undrade, om det funnits någon
bättre karl i byn eller kunde komma någon, men inte var det
någon gråt och jämmer eller ack och ve. Det brukas ej
bland sådant folk. Men tiga kunde man, och tänka kunde
man.
Då hördes ett underligt läte. Man kunde i början
knappast förstå, vad det skulle bli. Det lät så gällt och
underligt, ett slags drillande sång, om det nu skulle vara
sång. Men man förstod att detta var meningen, när gamla
Kristina hållit på en stund och alla sedan stämde in. Det
var ju dödspsalmen. Melodiskt var det ej, men högtidligt
och gripande, när de alla stodo med knäppta händer och
hjärtat hemma hos Herren.
»De kristne sova uti Guds hand;
men Kristus själv, vår frälserman,
skall dem uppväcka med samma kropp.
Allt när de stå av jordene opp,
skola de förutan dödsens ve
alltid hans heliga ansikte se.
Mitt hus är mörkt, min säng är trång,
ej, ja! vad döden han är grym!
Rätt som en skugga alla mina dagar de fara,
som jag i denna världen månde vara.
Dock är min glädje,
att jag skall uppstå igen
och leva med Kristo,
Guds Faders son.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
