Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första boken - Trolldom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
väldiga myren samt kommit upp på Seitas kala topp, försvann
renen ur hans åsyn. Den sjönk ned i snön och blev alldeles
borta. Pulkan stod där den stod, och Lalla satt ensam på vilda
fjället i nattens mörker.
Men snart såg han i månens sken, vari orsaken låg. Från
Taavaskaites vidder kom Ohto, den stora björnen, lufsande fram
genom djupa snön över dalen där nere upp på Seitas topp. Det
var björnen, som han dödat och ätit, den han skickat ned under
Jorden till folket där. Nu kom den upp igen. Renen hade
sett sin fiende och räddat sitt liv.
Men Korkea Lalla, den mäktige nåiden, fruktade ej
björnen. Hans säkra spjut hade redan besegrat dess styrka, och
den slagne jätten hade sedan all ära vederfarits. Han satte
björnen för pulkan, och i ett nu bar det åter av.
Han behövde ej styra, ty björnen visste vägen. Emot
norr gick den vilda färden, ned genom Rostoenos dal, fram över
Rostonselkäs kala utsprång, över Gasajärvis frusna vatten och
Vadsåives låga ås, till dess han hunnit det branta stupet mellan
Fjällariåives och Jåkelåives väldiga berg ned i skogen på
sluttningen åt Köngämä till. Där försvann också björnen. Men
av den vilda farten for pulkan vidare och stannade först, när
den hunnit kanten av stora graven på Rounala backe.
Granneligen förstod Korkea Lalla, varför han kommit dit.
Han skulle ned under jorden, ned i graven för att lösa sin
syster ur den mäktige jabmekens våld. Men skulle detta kunna.
ske, måste han binda sig själv.
Han tog fram elddon och fnöske, samlade torra grenar och
stickor av stockar vid graven. Han gjorde en eld, och i elden
lade han sin kåtas grytlänk, som han tagit med, kedjan vari
den stora grytan brukade hänga, när renköttet kokades. Han
lät den ligga i elden, till dess den blev glödande röd. Då tog
han den i handen och gick ned i den mörka graven. Han såg
de döda, som där lågo, det blev rött och ljust därnere av
kedjans glöd.
Nu skulle Lalla binda sig själv. Han tog av sig pälsen
och snart stod han naken till midjan. Om denna snodde han
de glödande länkarna och tog sedan pälsen på, men bakfram.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
