Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dä jag låg vaken — om jag bara visste, att jag
hade ett litet rum kvar i ditt hjärta, så vore det
nog för mig. Förlåt mig, min älskade lärare,
att jag böljar röra i detta — det är inte (snyftar)
för att förebrå dig något, tro inte det — men
det gjorde mig sä ondt —
Vrangel
(breder ut sina armar).
Ava, kom och gråt ut här vid mitt bröst!
(Drager henne intill sig.)
Ava
(något tröstad).
Jag trodde förr, att det var Avahemmet.
(Slår sina armar lidelsefullt om hans hals. Ögonblicket
därefter släpper hon honom åter, tager upp sin violin, stryker på
den några drag med stråken, stirrar framfor sig.) Den
ljuder inte som förr. Hör! Det är ingen resonnans
i den. Tonen är som eolsharpans ton, som
förklingar i vinden. En afbruten melodi. (Tager sin
kappa och sveper den omkring violinen.)
Vrangel.
Sörj inte, Ava. Du skall få en ny violin,
och den välgörande tiden skall medföra frid och
försoning.
Ava
(ljusnande).
Jag känner mig så lugn, då jag hör dig tala.
Minns du vid afskedet?..
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
