Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den vise lyfter fårad panna,
och fjärrsynt blick ler oskuldsfull:
»Musiken, goda barn, den sanna,
ej uppvägs af all världens gull.
Hon sprungen är utur en åder
som denna källas silfverklar,
men hvad hon skönast oss förråder
sitt urhem ofvan gruset har.
Hvad hennes flöde djupast gömmer,
blott högsta visdom pejla kan,
hvad hemligast där bor och drömmer,
blott dygden i sin sträfvan fann.
Och vill den ädla frid du vinna,
som ger tillvaron harmoni,
låt gagnlöst ej ditt lif förrinna,
men sök det eviga däri».
Så talar Sokrates och riktar
sin blick mot vattnets klara bad,
dit skälmskt en marmor-Eros siktar
med halfgömd pil mot blyg Najad.
Då yttrar där en man, som följer,
mot stoden stödd, den vises blick:
»Och, filosof, hvad djup, säg, döljer
den konst, mig förelagd jag fick?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
