Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om svenskarnes lynne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hvilken ryktbarhet skulle icke omstråla Sergel,
om han åtminstone bott med sin hushållerska vid
Östergade! Endast på filosofiens byggnad saknas
en svensk minnestafia, och likt italienarne ha vi i
poeterna haft våra filosofer. Till och med den
hetkindade Fredman, som väl aldrig drömt att
eftervärlden skulle märka grubblarens panna under
vinlöfvet, har med shakspearesk hand samlat sina
epistlar till en världsåskådning. Våra yrkesfilosofer
äro dilettanter och ingenting mer. Tidigt
intvungna i ämbetsmannens rock, ha de aldrig vågat
draga konsekvenserna, aldrig vågat uppställa ett
subjektivt grundpåstående. De ha från början sett
sig nödda till en dogmatisk kompromiss, som
omöjliggör allt filosofiskt tänkande. Här stå vi
åter framför portmonnäfrågan. Den fylligare
utveckling, som endast penningen och ett bredare
personligt lif mäkta skänka, har endast sällan
förunnats Sveriges söner. Vi få mindre döma
svenskarne efter de skördade frukterna än efter den
löftesgijfvänae blommen.
De stora kulturlanden besitta ej ett
fullkomligare samhälle än vi, ej färre köpta röster och
firade nollor, ej mindre af fåkunnighet och mörker.
Våra städer öfverraska genom sin ordning. Våra
sjukhus äro mönstergilla, våra kirurger stå på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
