Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kalas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på elden stod en gryta på trefot. Ja något så stiligt
och riktigt trodde vi aldrig fanns. Det var precis som
i Vildmarksliv och borgis fick prata en bra stund
ensam med Julle, så bakom var vi allihop vi andra. Se
Julle visste om alltihop, för han hade varit med vid
bygget ett par gånger men inte sagt ett smack till oss.
Till sist så fick vi fram våra muggar och åt
buffelsoppa ur grytan, medan borgis bakade bröd på pinnar,
som han trädde opp deg på och höll mot elden. Och
sen så fick vi var sin köttbit, som vi gned in med lite
salt och trädde fast på en pinne och halstrade över
elden.
Allting var så väldigt riktigt så det var så man
tyckte man drömde. Och så borgis kan berätta! Och
han smäcker inte, var lugn för det. Han har jagat
grizzly och caribou och allt möjligt i Kanada och det
berättade han om, så det riktigt kröp i en. Det var
kalas det! Hundra miljoner skarpare än
julgransplundring och apelsiner och sockerdricka och sånt där.
— Den här timmerkojan, sa han, är på pricken
likadan som den jag bodde i två års tid där ute. Det
var den lyckligaste tiden i mitt liv, sa han.
Och det tror jag. Tacka för det! Att få bo så,
klämmer allt vilken fin villa som helst, till om den är
smockfull med glin och Ättemoder och allt sånt där.
När klockan blev fram mot åtta, så sa han att det
var på tid att ge sig av.
— Och nu så, sa han, håll till godo, grabbar. Det
är erat alltihop.
— Varat eget? sa jag. Det är väl inte farbrors
mening?
Då tog han mig i famnen och tryckte fast mig i
pälsen så jag kunde knappast andas och !så sa han:
— Tycker du inte, min gosse, att min pojkes liv är
värt så pass och lite till?
Han sa det så vackert så vi blev alldeles tysta och
jag blev så bakom, så jag höll på att gråta i
vargskinnet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
