- Project Runeberg -  Klämmiga pojkar : Berättelse för pojkar /
83

(1931) [MARC] Author: Ebbe Lieberath - Tema: Children's books
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kavaljerer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KLÄMMIGA POJKAR

83

tan utan att vara två minst. Så hon ville inte om inte
Mad fick följa med. Och det fick hon förstås.

— Akta dej, Julle, sa Fylax. Dom skriker och då
är det förkylt för oss allihop.

— Det har du rätt i, sa Julle. Vi sätter oss
varvtals.

Och så blinkade han åt mig och Långstroppen och
vi begrep vad han menade. Det skulle nog varit lika
gott att lägga munkavle på dorn medsamma, tyckte
jag, men det kunde vi ju inte göra förstås. Ingen
jänta i världen sitter gärna med en ’smutsig näsduk
i munnen om hon vill åka bob aldrig så.

Så vi satte oss, Julle styrman, så Annie, så jag, så
Mad, så Långstroppen och fylax vid bromsarna. Vi
var ju sex stycken och mest hela backen var is så det
gick så det pep om örona och vi riktigt flög förbi
borgmästarns. Men tror ni inte jäntorna skulle ge hals fast
vi sagt åt dorn att hålla k— tyst? Jojomen!

Men dorn som lekte ljuddämpare det var allt
Långstroppen och undertecknad det!

Annie låg med huvudet mot mitt bröst så
hårstråna killade mig i näsan, så jag nös rätt i hennes
pälsmössa, men den som fick sin sura vante över
munnen på henne i alla fall så fort som en blixt det var
jag det! Jag kände hur det iiihojade i vanten, men tyst
som en ande flög bobben och för säkerhets skull behöll
jag taget tills vi kommit långt ut på isen och Fylax
bromsade för ångbåtsrännan.

Mad skällde ut Långstroppen för att han hållit på
att kväva henne sa hon och Annie hade gott om ovett
för mig sedan hon spottat ut lite ulländar och is hon
fått i munnen från min vante.

Otack är världens lön!

Men då sa Fylax:

— Var det inte livat, va?

— Jo, väldigt, sa dorn bägge två, men–––-

— Nå, vad bråkar ni då för? Lovar ni heligt att
inte skrika så får ni åka med så mycke ni vill. Se
vi trodde inte att ni två var som alla andra jäntor som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:53:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/klampojk/0085.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free