Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grålle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KLÄMMIGA POJKAR 77
sängen. Han såg mig inte på hela tiden men jag
trodde han skulle höra hur det hamrade i bröstet på
mig, men det gjorde han inte.
Och ni skulle sett vad han gjorde sig fin! I frack
med stora guldknappar på och söndagsblad och vit
halsduk och allting, så så fin har jag aldrig sett honom
ens. Men orden hade han ingen.
Just när det började värka i knäna som värst på
mig, gick han. Men han smällde också igen
vindsdörren.
Men då fick jag tag i en handduk och vinkade
genom fönstret, och då kände jag igen att det var
Proppen som visslade, för det var mörkt så jag såg
ingenting.
Som lycka var så har dorn alltid en brandstege rest
hos dorn, och bäst det var så fick jag höra hur det
ballrade i tegelpannorna, och tvärt efteråt så gallskrek
det i takluckan ute på vinden, för den var nästan
fastrostad. Och jag tror aldrig jag blitt iså. glad som när
jag fick höra Långstroppen röst, fast han sa Grålle.
— Hej Grålle, sa han, skynda dig! Dom sitter och
äter där nere, så nu går det fint.
Jag fick tag i en stol, som jag ställde mig på, och
så halade dorn opp mig.
Fem minuter efteråt var jag hemma, men jämt
femti minuter för sent. Och vad det blev när farmor
låg sjuk! Ja, förlåt ärade läsare, om jag inte berättar
om1et. Men jag fick risgrynskaka i alla fall, fast i
köket.
Jag fick aldrig vara med om roligheten med
benspökena, men dorn måtte gjorfet väldigt bra
grabbarna, d. v. s. dorn två som fick vara ute så sent, Fylax
och Långstroppen.
Vid halvelvatiden gick brallpigan och lade sig och
släckte ljuset, och en stund efteråt så började dorn hala
så sakta från var sitt håll så det blev nog en nedrans
fin spökelsedans ute på vinden, och dorn höll på en bra
stund.
Dom hörde ett väldigt tjut, men dom kunde
ingenting se förstås, och i detsamma sprang klädstrecket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
