Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Farmor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
EBBE LIEBERATH
de sjuttiotre år i förra veckan på söndan. Ni skulle
»sett vad dorn kom med blommor och hade sig och stod
i alla dorn stora! Och ett sånt hiskeligt väsen det var,
när dorn pratade i munnen på varandra väl en tjugo
tretti stycken fruntimmer. Och ändå var hela bordet
fullt med kakor och två stora tårtor!
Hade dorn släppt oss grabbar, som bara är tio, lösa
på det bordet som det såg ut, så skulle det blitt
länsat i ett nysande så tyst att en knappnål skulle kunnat
slå i däck utan att någon hört’et.
Jag isåg att farmor kom i tagena, för det kom en
gammal en, som luktade parafyn, och det är det värsta
hon vet, men hon var väl nära på lika gammal som
hon själv så hon gav sig inte på’na. Fast jag såg hur
hon vädrade i vind. Och då vet man vad klockan
är slagen!
Men så kom tant Viola som är kusin till mamma.
Hon är nedrans fin att se på, nära på lika vacker som
Pulles mamma och inte alls bortkommen på skidor
eller på en bob eller så. Men det var som ett helt
växthus hade kommit in. Och jag trodde dorn ’skulle få
dåndimpen hela högen, när farmor tog emot hyacinten
hon räckte henne och luktade på’n och sade:
— Tack söta du, sade hon. En sådan härlig doft,
men fy tusan så du luktar själv, sade hon.
Jag fick aldrig höra mera för mamma sade tvärt:
— Adolf, du kan gå opp till dej, sade hon.
När mamma säger Adolf och inte Pelle och
näsborrarna är .spända, så vet jag att somligt inte är
långt borta, så jag smet som det lydiga barn jag är
(se moster Elvinets Georg Wassington).
När jag kom upp var hela rummet fullt av alla
grabbarna, Knappen också för ovanlighetens skull.
— Vi vill gratulera farmor, sade dorn.
För dorn kallar henne allihop för farmor, för dorn
tycker som sant är att hon är en kul gumma, för hon
har räddat månget akterkastell från smörj i onödan.
Om nu smörj någonsin är nödigt.
— Var aldrig värt, grabbar, sa jag. För gumman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
