- Project Runeberg -  Minnen från en vistelse i Stockholm åren 1844-45 af Francois Rouel /
106

(1855) [MARC] Author: Karl af Kullberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde kapitlet. Stockholm utom Tullarne

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Bricole” anses som en mycket inflytelserik post, och ganska
upphöjda personer täfla om detta företräde.

I afseende på kärleksmöten och dueller är Djurgården
detsamma för Stockholmaren, som Boulognerskogen för Parisaren.
Djurgårdens tysta, skuggiga, svala lunder passa sig serdeles
väl för alla företag, som sky ljuset. Dock är Stockholmaren
i allmänhet mera böjd för kärlek, än dueller. Dessa sednare
räknas, vid stränderna af Mälaren, bland antalet af ovanliga
tilldragelser. I Stockholm brukas mycket, att den, som i en
tvist eller vid något dylikt tillfälle förbrutit sig, tar in en butelj
champagne, i egenskap af försonings-offer, hvarefter de respektive
motståndarne, derest de icke förut närmare känna hvarandra,
till förebyggande af all groll, dricka brorskål. Deremot är
det icke ovanligt, att, då man ströfvar in på området af
Djurgårdens mera aflägsna trakter, finna älskande par, som svärma
i gröngräset, som tillsamman läsa Tegnérs eller Stagnelii
dikter. Men icke allenast kärleken, äfven saknaden söker här en
tillflyktsort. En gång anträffade jag, på ett ställe, der en
ståtlig utsigt, mellan löfverket af åldriga ekar, öppnar sig åt
segelleden, en ensam qvinna, som, ehuru hösten redan inträdt,
temligen lätt klädd, med lockarne, lika en Pythias, fladdrande i
vinden, höll ögonen oafvändt fästade på ett hänilande fartyg,
och, i milda, rörande toner, sjöng följande verser ur Ingeborgs
klagan af Tegnér: [1]

         Voici l’automne!
De la mer le flot brumeux tonne.
Ah! sur elle j’aimerais tant
         Aller flottant.

         Sous les etoiles
Je vis blanchir ses voiles


[1] Vi meddela dem här på Fransyska, för att lemna ett begrepp äfven
om förf. förmåga att öfversätta.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:53:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kkrouel/0106.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free