Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje kapitlet. Försök till en karakteristik af Stockholmaren. Sociala förhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
droppar. Ofvanpå bränvinet förtäres så kalladt ”tilltugg,” bröd med
allehanda sofvel, hvarefter slutligen tömmes ett glas dricka, öl
eller porter. Nu framtages pirran, och gör sin rund ikring
sällskapet. Man skulle icke tro, att denna spelleksak kunnat ge
anledning till verkliga förluster, men vi hafva likväl hört omtalas
dem, som, under loppet af en enda afton, på pirra spelat bort
etthundradetjugo halfqvartér punsch. Man kan lätt föreställa
sig hvart sådana olyckor på spel måste leda, — nemligen
oundvikligt till fylleri. Också lära Stockholms lägre Borgerskaps
fruar rätt ofta, klockan elfva, tolf på natten, få emottaga sina
män i ett temligen välplägadt tillstånd, rörde, som det svenska
språkbruket, öfverskylande, kallar de öfverlastade. Detta
hindrar dock icke dessa Nordiska jernnaturer, att, klockan fem
om morgonen, åter befinna sig vid sitt arbete, och att, decennier
igenom, fortsätta ett för hvarje annan så förstörande
lefnadssätt.
Stockholmaren är icke känd för någon sträng sedlighet.
Det är endast München, som kan göra Stockholm den tvetydiga
äran stridig, att, i förhållande till folkmängden, vara mor till
det största antalet oäkta barn. En annan fråga torde dock
blifva, om Stockholm derföre bör anses osedligare, än andra
städer, som på papperet visa ett i detta hänseende lyckligare
resultat. Den största, gröfsta osedligheten är just den, som går
sina vägar i mörkret, som skyr, att, ur sina dolda gömslen,
krypa upp i dagen.
Bordeller, i egentlig mening, finnas icke i Stockholm.
Konkubinatet frodas der så mycket mera. På mina frågor, om
den eller den af de personer, med hvilka jag gjorde bekantskap,
var gift, svarades ofta: ”nej, men han har mamsell, han
har hushållerska.” Det ansågs, som en tjenlig, en auktoriserad
medelväg emellan gift och ogift. Att dylika förhållanden
till slut bli en kedja, som binder olösligt, är naturligt; också
träffar man i Stockholm ovanligt mycket gamla ungkarlar,
serdeles inom Embetsmanna-klassen. Man skyller, höjande axlarne,
på konkubinatets lättköpthet, på de ojemförligt mindre
omkostnaderna. Ringa torde också den ersättning bli, som man deri
kan finna för försakandet af ett verkligt äktenskap.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
