Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Historjer å småprat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sae: »Litt, litt, lå, alle mans tjå», å hadde ja
vadd darr lid ändå, så hadde ja lärt hela
engjelschan.
Skómpingjen,
didd vidden i vell, hum didd va, di kalla så?
Jo, didd va rigstasmannen Nels Månsen ifrå
Skomparopp. Didd va en mied doggti kar å didd
va en som inte la hoed humma, når han gickj
ud. En gång treffte han en käringj, som va så
arj på vår stam-mor, som inte skolle konnad hålled
si i skingjed. »Forr en kan bara tänkja
si, hår godt en då skolle konnad hatt ed nu»,
sa hum.
»Ja didd e vell sant», sa Skompingjen, »men
inte tror ja, ådd många hadde konnad låted bli
den forrböna[1] frokten».
»Jo, didd sier ja, ådd hadde’d vadd ja, som
hadde vadd i Evas klär, så skolle’d då allri kommed
på frågan, ådd ja skolle vadd så nyfikjen au mi».
Rigstasmannen sa ingjentingj, han bara
tänkjte vell.
Så en da kom han gåenes forrbi, darr
käringjen bode, å hadde me si en krocka[2], som va
ombongen[3] me ett papér. Så gickj han ingj å
frågte om han fickj lau[4] te å sätta krockan darr,
te han kom tebags. »Men för Gu’ schyll», sa
han, »så rör na inte å ta inte opp papéred».
Nä didd konne vell allri komma på frågan
ella falla hinne ingj.
[1] förbjudna
[2] kruka
[3] ombuden.
[4] lov, löfte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 12:51:21 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/kivikja/0074.html
