Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Kinematografien som förströelsemedel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— §0 —
undran i dagspressens kritik, tillåter jag mig här anföra föl-
jande av ett par Quo Vadis-recensioner. Under rubrik: »Den
stora konsten på biografteatern», skriver på sin tid Sydsv. Dag-
bladet i Malmö bl. a.: »Omdömet angående denna pjäs kan
ej bli annat, än att den helt enkelt verkar överväldigande och
att utförandet är en glänsande triumf för kinematografien.
Då man ser denna omfattande serie bilder från Neros över-
kultiverade tid, vet man icke, vilket man mest skall beundra:
skådespelarens konst eller regissörens underbara iscensättning.»
Och »Arbetets» recensent X. X. skriver: »Aven den, som
inte har någon djupare beundran att spendera på Nobelpris-
tagaren Henryk Sienkiewiez’s »Quo Vadis» som ren litteratur
n. b., skall villigt låta fånga sig av den omdiktning på vita
duken, som den italienska filmfirman Cines utfört. Ty vad
som i boken verkar tomt prål bara, det blir här till en serie
dels lysande, ja, rent överväldigande scener, dels moment av
en sällsynt delikat stämning. — — —- Nero — — — mera
övertygande än jag hittills sett honom i konsten vare sig pä
teatern eller i målningar. Och Vinicius, Petronius — rasrena
patricier, som om en gammal skulptur fått liv. — — — En
annan bild är den ödsliga Campagnan i kvällsmörker, där
vita mantlar skymta; Sn folkvandring av skuggor, som icke
våga tilltala varandra — de kristet-troende på väg till en
krypta för att fira gudstjänsten. Eller det är Via Appia i
bleknad dager. Båda tavlorna utsökta i stämningsverkan.
— — — Vad Sienkiewicz’s mångfaldighet ej förmått, har
denna film förverkligat. — — — Till och med den, som i
första taget ej är benägen att intressera sig för biodramatik,
måste till slut reservationslöst hänge sig ät njutandet av det
Vita nuova, som här beskärts en länge sedan död tid».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
