Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Kinematografien som förströelsemedel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
har en god naturlig bundsförvant i sin lättja, sin ouppmärk-
samhet, som gärna kommer och lägger sin vänliga skyddande
hand över det, ifall ansträngningen att mottaga skulle bli för
påkostande. Men denna vänlighet får nog ej tillfälle att göra
sig gällande inför den livfulle läromästaren, kinematografen,
vilken såsom ingen annan förstår att hålla intresset vid makt.
Den rent av suger barnets uppmärksamhet till sig under den
för långa förevisningstiden. Barnet blir utan att veta det ut-
tröttat, stundom psykiskt övermättat.
Vad barnens fysik beträffar, har man såsom nämnts icke
kunnat med bestämdhet påvisa några speciella risker. Men
det bör ej lämnas osagt och lär ej gärna kunna bestridas,
att genom täta biografbesök barnens övning till sparsamhet
försvåras, och häri ligger ju ur socialpedagogisk synpunkt
en olägenhet. Man har redan för ett par år tillbaka i en del
artiklar i Der Kinematograph framhållit de täta besöken som
den största olägenheten, vad barnpubliken beträffar, och tänkt
sig dess förhindrande som särdeles viktigt. Under alla omstän-
digheter kan en vanlig biografteater ej, huru respektabelt den än
som sådan må ledas, förlora sin egenskap av förströelseetablisse-
ment. Barn som daglig publik i ett nöjesetablissement, vilket
det än må vara, är en absurditet. Väl är, att de bättre film-
teatrarna knappast längre anse sig vara ekonomiskt beroende
av denna publik. De första officiella »föreskrifterna» angående
biografteatrarna med särskilt hänsynstagande till barnptibliken
torde i vårt land vara de, som 1908 utfärdades av Malmö polis-
kammare.*) Som ett första försök och i betraktande av att
*) I dem fanns följande bestämmelse införd:
8) »Ej må i lokalen förevisas eller som skylt utsättas bilder, vilka
äro av den beskaffenhet, att de sära sedlighet och anständighet, eller bilder,
som skildra utförande av mord, rån eller andra svårare brott. Därest före-
visning är tillgänglig för barn, får densamma ej heller omfatta bilder, vilka fram-
ställa tilldragelser och förhållanden, som äro ägnade att uppväcka känsla av
skräck eller fasa hos åskådaren eller av annan anledning kunna anses olämpliga
för barn att åse. Barn under 15 år, vilket ej åtföljer, äldre person, må ej
vinna tillträde till förevisning senare än klockan 8 eftermiddagen.
I ett par tyska städer hade man, som det sedermera visade sig, något
tidigare föreskrifter med mycket likartade bestämmelser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
