Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV - 30. Konferensens afslutning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Barnen lämnas åt sig själfva utan någon uppfostran. Därigenom
ådraga sig många af dem en sjukdom, som följer dem hela lifvet
och sprider sig som en kräftskada. Många barn dö ock en
förtidig död. De ömma känslorna mellan föräldrarne och barnen
äro ganska undertryckta. Och, om barnen dö, kunna väl
föräldrarne sörja däröfver men då förnämligast af den orsak, att
de gingo bort, innan de hunno blifva föräldrarne till någon
nytta. Det är med sorg, man tänker på de arma barnen. De
få snart nog höra förbannelser och fula ord från sina föräldrar.
Dessa lära de sig och använda dem sedan gent emot föräldrarne.
Väl iakttaga dessa muhammedaner en mängd yttre
ceremonier: de tvätta sina händer och fötter, de buga sig fem gånger
om dagen för det högsta väsendet. Men under allt detta är
deras hjärta långt från Gud.
Då Johannes Avetaranjan 1891 kom till staden Kaschgar,
mötte han i början mycket motstånd. Han lejde sig en tjänare
och började förkunna evangelium. Men ingen vågade lyssna
till honom. De, som voro bekanta med tjänaren, varnade honom
och sade: Akta dig för den där mannen. Om han talar till
dig, får du icke svara, utan var tyst som en mur. Han gjorde
också detta till att börja med. Men Avetaranjan började läsa
för honom ur koranen, muhammedanernas bibel, och uttydde
den för honom. Han läste äfven ur bibeln för honom och
påvisade de likheter och olikheter, dessa båda böcker innehålla.
Tjänaren vaknade till medvetande om Guds kärlek i Kristus
Jesus och insåg snart, att Avetaranjan icke var så farlig, som
han i början trott. Han hade då tänkt, att hans herre vore
soldyrkare eller tillbåde en ande i vattnet eller något dylikt.
Slutligen önskade han få undervisning i Guds ord. Koranen
lades nu å sido, och de började studera den heliga skrift
tillsamman. Snart bad tjänaren, att han måtte blifva döpt.
Denne tjänare var den förste i detta stora land, som anammade
tron på Jesus Kristus. Men många skola följa honom efter.
Förliden sommar fingo vi döpa ännu en.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
