Note: Contributor Fredrik Böök died in 1961, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
3°°
Rudyard, Kipling
ömsom över sin otur och ömsom över Baban, som
tycktes vara alldeles utom sig av förskräckelse. De ville,
att han skulle göra upp en plan, efter vilken de kunde
handla, men han förklarade, att de kunde skatta sig
lyckliga som sluppit undan med livet, att deras bärare
redan hunnit utom räckhåll, att hans herre radjan
befann sig på nittio mils avstånd därifrån och att denne
dessutom, då han fick höra att de slagit en präst, skulle
kasta dem i fängelse i stället för att låna dem pengar
och skaffa dem en eskort för resan till Simla. Och han
utbredde sig om denna stora synd och dess följder, tills
de bådo honom byta om samtalsämne. Deras enda hopp
om räddning låg uti en obemärkt flykt från by till by
tills de hunno till civiliserade trakter, och för hundrade
gången frågade Baban, upplöst i tårar, de höga
stjärnorna, varför sahiberna hade slagit en helig man.
Tio steg skulle fört Hurree Baba in i skogens mörker
utom räckhåll för främlingarna, och han skulle med
lätthet ha kunnat skaffa sig mat och tak över huvudet
i närmaste by. Men han föredrog att uthärda kölden
och hungerns kval, okvädinsord och även slag i
sällskap med de intressanta främlingarna. Och där låg han
nu hopkrupen intill en trädstam och nös och hostade.
»Har ni då tänkt på, hur vi skola taga oss ut, då vi
vandra genom bergen bland dessa halvvildar?» frågade
den oskadade främlingen hetsigt.
Hurree Baba hade nästan icke tänkt på något annat
under de senaste timmarna, men frågan var icke riktad
till honom, och därför teg han.
»Vi kunna minsann inte vandra omkring; jag kan
ju knappast gå», stönade Kims offer.
»Kanske den helige mannen är barmhärtig och
förlåtande, sir, i annat fall —»
»Det skall bli mig ett särskilt nöje att tömma min
revolver i kroppen på den där unge bonzen nästa gång
vi träffas», ljöd det föga kristliga svaret.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
