Note: Contributor Fredrik Böök died in 1961, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3°°
Rudyard, Kipling
»De ha tagit vår packning och alla bössorna», skrek
fransmannen, i det han sköt på måfå i mörkret.
»Stopp, sir, skjut inte. Jag skall skynda till
undsättning», sade Hurree, varefter han rusade nedför
sluttningen och kastade sig över den förvånade och
förtjuste Kim, som höll på att slå sin andfådde fiendes
huvud mot en sten.
»Återvänd till bärarne», viskade Hurree i hans öra.
»De ha hela packningen. Papperen ligga i den stora
kiltan med det röda locket. Titta noga igenom dem alla
och tag alla brev, men framför allt muraslan. Gå nu.
Den andre mannen kommer.»
Kim rusade uppför kullen. En revolverkula slog
emot klippan vid sidan om honom, och han dök ned
som en rapphöna.
»Om ni skjuter, skola de rusa ned och förgöra oss»,
skrek Hurree. »Jag har räddat er kamrat, sir. Vår
belägenhet är särdeles farlig.»
»För tusan», tänkte Kim, »nu befinner jag mig i en
riktig klämma. Detta måste anses som självförsvar.»
Och han drog fram Mahbub Alis gåva och spände
hanen med darrande fingrar, ty han var alldeles ovan att
hantera skjutvapen, om man undantar några skott,
som han avlossat för övnings skull i Bikaneröknen.
»Vad var det jag sade, sir?» Baban tycktes vara
alldeles utom sig. »Kom ned hit och avstå från att
anfalla dem. Vi befinna oss alla tre i en skön knipa, skall
jag säga er.»
Skotten upphörde. Man hörde ljudet av snavande
fötter, och Kim skyndade uppåt i skymningen,
svärjande som en turk — eller en inföding.
»Sårade de dig, min chelaf» ropade laman till honom
uppifrån.
»Nej. Och du?» Han dök in i en dunge av mariga
furor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
