Note: Contributor Fredrik Böök died in 1961, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
genast an Kim, men lugnade sig vid åsynen av Mahbub
Alis bomärke.
»Hajjin har av nåd tagit mig i sin tjänst», sade Kim
vresigt. »Om ni inte tror mig, få ni lugna er tills han
själv kommer i morgon bittida. Under tiden få ni ge
mig en plats vid elden.»
Härpå följde det vanliga meningslösa käbbel, som
varje inföding av låg kast aldrig kan underlåta att
inleda. Slutligen upphörde det dock, och Kim lade sig
till vila ett stycke bortom Mahbubs tjänare, nästan under
hjulen på en av boskapsvagnarna, och svepte om sig
en filt, som han fått låna. Det skulle minsann icke
funnits mången vit gosse, som skulle njutit av att en
fuktig natt ha sin sovplats mellan en med hästar
överfylld vagn och en skara otvättade infödingar, men Kim
kände sig ovanligt lycklig. Ombyte på vistelseort,
sysselsättning och omgivning utgjorde hans största
glädje, och tanken på de rena, vita bäddarna i St. Xavier,
vilka stodo i en lång rad under punkhan, beredde
honom en nästan lika stor tillfredsställelse som att
rabbla upp multiplikationstabellen på engelska.
»Jag är mycket gammal», tänkte han, halvt i
sömnen. »För varje månad blir jag ett år äldre. Jag var
mycket ung och en dåre till på köpet, då jag åtog mig
att föra Mahbub Alis budskap till Ambala. Till och
med när jag kom till det där vita regementet var jag
mycket ung och ägde ingen visdom. Men nu samlar jag
kunskaper för varje dag, och om tre år skall översten
taga mig ur skolan och låta mig fara omkring på
landsvägarna i sällskap med Mahbub Ali för att uppspåra
hästars stamträd. Kanske får jag också ge mig ut på
egen hand eller möjligen i sällskap med laman. Ja, det
blir nog det bästa — att följa med min lama som hans
chela, när han återvänder från Benares.» Tankarne
rörde sig allt mera trögt och osammanhängande, och
Kim stod just i begrepp att göra sitt inträde i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
