Note: Contributor Fredrik Böök died in 1961, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med honom om en alldeles ny upplaga av större och
mindre gudar — och särskilt om en gudinna, som
hette Maria och som, efter vad Kim kunde förstå,
var samma person som Bibi Miriam i Mahbub Alis
teologi. Han förrådde icke heller någon rörelse,
varken då fader Viktor efter föreläsningarnas slut
släpade honom med sig ur bod i bod för att köpa saker
till hans utrustning, eller när avundsjuka
trumslagarpojkar sparkade honom, för det han skulle komma i
en finare skola, utan avvaktade med intresse
händelsernas vidare utveckling. Fader Viktor, den
beskedlige mannen, följde med honom till stationen,
placerade honom i en tom andra klassens vagn strax
intill den första klassens vagn, i vilken översten åkte,
och tog sedan avsked av honom med verklig rörelse.
»De skola göra en man av dig i St. Xavier — en
vit man och jag hoppas, en bra man. De ha blivit
underrättade om din ankomst, och översten skall se
till att du icke råkar ut för något äventyr under vägen.
Jag har givit dig en liten inblick i religionen —
åtminstone hoppas jag det — och när man frågar efter
din religion, så skall du komma ihåg att svara, att du
är katolik. Det är kanske bäst, att du säger romersk
katolik, fast jag inte just älskar det ordet.»
Kim tände en frän cigarr — han hade varit nog
försiktig att köpa ett litet förråd i basaren — och lade
sig ned för att tänka. Denna ensliga resa var helt
olik den trevliga resan på tredjeklass tillsammans med
laman. »Sahiberna förstå sig då inte på att ha något
nöje av en resa», tänkte han. »Hai mai! Jag slungas
från det ena stället till det andra, alldeles som om jag
vore en fotboll. Det är mitt Kismet. Ingen människa
kan undgå sitt Kismet. Men jag skall ju bedja till Bibi
Miriam, och jag är en sahib» — han kastade en
melankolisk blick på sina stövlar. — »Nej, jag är Kim.
Detta är en stor värld, och jag är bara Kim. Vem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
