Note: Contributor Fredrik Böök died in 1961, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kim höll just på att somna, då laman plötsligt
citerade ett ordspråk: »De talträngdas män ha en stor
belöning att vänta i ett kommande liv.» Sedan hörde
Kim honom snusa tre gånger och somnade därpå,
småleende ännu i sömnen.
Den daggklara gryningen väckte såväl människor
som kreatur. Kim reste sig upp, gäspade, sträckte på
sig och erfor en känsla av glad förtjusning. Detta
kunde man i sanning kalla att se sig om i världen, detta
var livet, sådant han tänkte sig det — med brådska
och trängsel och ljudet av pisksmällar och
vagnshjulens knarrande och nya bilder vart det tjusta ögat
vände sig. Morgondimmorna flydde undan som skira,
glittrande silverslöjor, papegojorna drogo bort i gröna,
skriande skaror till någon avlägsen flod, och alla
brunnshjul inom hörhåll satte sig i rörelse. Indien
hade vaknat, och Kim befann sig mitt i hjärtat av
detsamma, mera vaken och intresserad än någon annan,
och tuggade på en kvist, vilken han sedan skulle
använda som tandpetare, ty vart han kom tillägnade han
sig alla sedvänjorna i det land, som han kände och
älskade. Nu behövde de icke bekymra sig om födan,
icke ge ut en enda slant vid de till trängsel besökta
stånden. Han var lärjunge till en helig man, som
åtföljde en förnäm och egenmäktig gammal dam.
Allting skulle göras i ordning åt dem, och de skulle slå sig
ned och äta, när de i all underdånighet bleve inbjudna
att så göra. För övrigt — Kim tänkte på detta, medan
han petade sina tänder — skulle hans värdinna säkert
bidraga till att öka trevnaden under färden. Han
granskade kritiskt hennes oxar, då de nu kommo pustande
och flåsande under tyngden av sina ok. Om de gingo
för fort — vilket icke var troligt — kunde han ju
alltid slå sig ned på tistelstången och laman kunde få
sitta bredvid kusken. Eskorten finge naturligtvis gå. Den
gamla damen skulle — likaledes naturligtvis — prata
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
