Note: Contributor Fredrik Böök died in 1961, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kim tvekade ett ögonblick, men då laman
beledsagade sin befallning med några kinesiska citater, vilka
Kim uppfattade såsom en besvärjelse, lydde han och
vadade över bäcken, utan att ormen gjorde den minsta
rörelse.
»Aldrig har jag sett en sådan man.» Kim torkade
svetten ur pannan. »Och vart skola vi nu styra kosan?»
»Det tillkommer dig att bestämma. Jag är en
gammal man och en främling, fjärran från mitt hemlands
berg. Om icke rîl-vagnen fyllde mitt huvud med dånet
av djävulstrummor, skulle jag i denna stund fara med
tåget till Benares... men i så fall kunde vi ju också
förfela Floden. Låt oss uppsöka en annan flod.»
Och hela den dagen vandrade de över bördiga fält,
som bära ända till fyra skördar om året. Så snart de
sågo skymten av ett vattendrag, uppsökte de detta och
väckte upp byhundarna, vilka i sin ordning med sitt
skall väckte byinvånarne, som lågo försänkta i sömn
under de hetaste middagstimmarna. Och laman
besvarade med aldrig svikande tålamod och vänlighet alla
de frågor, som haglade över dem. De sökte en Flod —
en undergörande flod. Fanns det någon, som kände
till en sådan ström? Ibland skrattade männen åt hans
fråga, men oftast lyssnade de vördnadsfullt och
erbjödo vandrarne en viloplats i skuggan, en dryck
mjölk och ett mål mat. Kvinnorna voro alltid vänliga
och barnen, såsom de äro överallt i hela världen,
ömsom blyga och ömsom närgångna. Om aftonen hade
laman och hans lärjunge slagit sig till ro under
byträdet i en av lerkojor bestående by och pratade med byns
äldste, under det kreaturen motades in och kvinnorna
tillredde den sista måltiden för dagen. De hade nu
hunnit förbi det bälte av handelsträdgårdar, som
omgav det hungriga Ambala, och kommit in bland de
milsvida, gröna vetefälten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
