Note: Contributor Fredrik Böök died in 1961, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som kan tjäna mig till vägledning, ty vi äro alla, män
och kvinnor, i samma fördömelse.»
»Det är Gunga — Gunga ensam, som borttvättar
synderna», ljöd det som ett mummel genom hela
vagnen.
»Fast nog ha vi bra gudar även åt Djalandurahållet»,
sade lantbrukarens hustru, i det hon blickade ut genom
fönstret. »Se, huru de ha välsignat skörden.»
»Det är minsann ingen småsak att undersöka varje
flod i Pendjab», sade hennes man. »Vad mig beträffar,
så är jag fullkomligt belåten med en flod, som lämnar
god gyttja på mina fält, och jag tackar Bhumia,
hemmets gud.» Vid dessa ord ryckte han på sina
bronsfärgade, knotiga axlar.
»Tror du, att vår Herre har vandrat så långt norr
ut?» frågade laman, i det han vände sig till Kim.
»Det är ju möjligt», svarade Kim lugnande, i det
han spottade röd pan-saft på golvet.
»Den siste av de Store var Sikander Julkarn
(Alexander den store)», sade sikhen med övertygelse. »Han
stenlade Djalanduras gator och byggde en stor
vattencistern i närheten av Ambala. Den stenläggningen
håller ännu i dag, och cisternen finnes också kvar. Jag
har aldrig hört talas om din gud.»
»Låt ditt hår växa och tala pendjabiska», yttrade
soldaten i skämtsam ton till Kim, citerande ett
ordspråk från norra Indien. »Detta är allt vad som behövs
för att bliva en sikh.» Men detta senare yttrade han
icke så särdeles högt.
Laman suckade och sjönk ihop i sig själv, en
smutsig, oformlig massa. Under pauserna i samtalet kunde
de resande höra hans låga, entoniga »Om mane pudme
hum! Om mane pudme hum!» och fallet av de tunga
träkulorna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
