Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28 gram qväfve, så kan detta kemiskt förenas
med 16 gram syre till qväfveoxidul, eller med
48 (3 X 16) gram syre till salpetersyrlighet
eller med 80 (5 X 16) gram syre till
salpetersyra. Utom dessa föreningar mellan qväfve
och syre äro endast två andra bekanta: den
ena eller qväfveoxiden innehåller på 16 gram
syre endast 14 gram qväfve, under det
den andra, undersalpetersyrligheten, på samma
vigtsmängd qväfve har 32 (2 X 16) gram syre.
Det är med hänsyn förnämligast härtill
som den föreställningen gjort sig gällande, att
de materiela kropparne icke kunna sönderdelas
i oändlighet, utan att de kemiska och fysiska
krafternas angrepp hejdas af vissa smådelar,
hvilka ingen kraftyttring mägtar vidare
söndersplittra. Dessa smådelar, kallade atomer,
utgöra alltså de oförstörbara byggnadsstenar, af
hvilka verldsalltet tänkes sammansatt.
Atomerna af olika kemiska ämnen skilja
sig från hvarandra egentligen blott genom sina
specifika vigter * samt förena sig med
hvarandra, i antal af en eller flera af hvardera
sorten, till s. k. molekyler. Det är dessa
atom-grupper, som genom sin skiljaktiga natur
bestämma de sammansatta kropparues kemiska
och fysiska egenskaper, och åtskilliga
omständigheter tyckas antyda, att äfven flera af de
kemiskt enkla kropparne icke kunna delas i
enkla atomer och såsom sådana ega
sjelfstän-digt bestånd, utan att deras yttersta smådelar
måste vara molekyler eller grupper af två eller
flera atomer, som genom något slags attraktion
sammanhållas med hvarandra. Man brukar
derföre också benämningen molekyl såsom
uttryck i allmänhet för kropparnes yttersta
smådelar, vare sig dessa bestå af en eller flera
atomer; hvarje sådan molekyl, huru atomrik
den än må vara, är säkerligen så liten, att
knappast fantasien kan göra sig en rigtig
föreställning deroin.
Molekylerna äro aldrig i hvila utan tvärtom
i ständig rörelse, hvars fart ökas genom värme
och minskas genom köld. Hos de fasta
kropparne tyglas denna rörelse gsnom kohesionen
så, att hvarje molekyl måste oaflåtligt vibrera
omkring sin vissa fixpunkt. I vätskorna för-
* Märkvärdigt är att alla atomer, huru lätta
eller tunga de än må vara, uppvärmas lika mycket
genom lika stora värmemängder. Deras specifika
värmen förhålla sig till hvarandra omvändt som de
specifika vigterna.
siggår rörelsen mera ohindradt; molekylerna
befinna sig längre skilda från hvarandra och
hafva större svängrum samt kunna röra sig
om och mellan hvarandra. Genom värme kan
denna rörelses ledighet stegras så, att
molekylerna alldeles lösgöra sig från kohesionens
bojor och flyga ut i frihet såsom gaser. I
kropparnes gasformiga tillstånd äro
molekylerna längst skilda från hvarandra, (ehuru
äfven här afståndet är helt ringa) och de röra
sig här med oerhörd fart. De törna i
brådskan emot hvarandra, studsa tillbaka och
ändra sin rigtning samt bombardera med
våldsam sprängkraft de väggar, som omsluta gasen.
Det är derföre som gaserna alltid utöfva ett
större eller mindre tryck på omgifningen samt
ständigt sträfva att vidga sig.
Innan vi efter dessa korta antydningar,
hvilkas rigtighet icke kan garanteras,
allden-stund någon dödligs öga ännu ej skådat en
molekyls svängningar, lemna materiens
privat-lif for att i stället vända vår uppmärksamhet
till krafterna, böra vi erinra derom, att
atomerna, hvilka icke kunna förstöras, icke heller,
så vidt hittills kändt är, kunna förvandlas
eller ändra sin art. Detta följer med
nödvändighet af deras odelbarhet. Molekylerna
kunna genom ömsesidig inverkan på hvarandra
sönderdelas så att deras atomer frigöras eller
åter förena sig till molekyler af annat slag.
En klorvätemolekyl och en guldmolekyl kunna
t. ex. omskapa hvarandra till en vätemolekyl
och en klorguldmolekyl. Men väteatomer kunna
icke förvandlas till guldatomer eller tvärtom.
De gamla alkemisterna trodde sig kunna
förvandla andra enkla metaller till guld, men
icke ens vår tids vetenskap känner medlen
att åstadkomma dylika verkningar; dock är
det möjligt, att äfven denna hemlighet en gång
kommer att uppdagas.
Hvad beträffar krafterna, så är det
der-emot en känd sak, att de kunna förvandlas
till hvarandra och att denna förvandling
stundligt och allestädes försiggår inför våra ögon.
Yi veta att vanlig ställflyttning eller rörelse
frambringar värme, såsom då t. ex. en smed
genom upprepade slag med en hammare på
en jernstång gör denna rödhet, eller då
hjul-axlarne gå varma under en jern vägs vagn. Och
likaså förvandlar sig omvändt värme till
mekaniskt arbete, såsom t. ex. fallet är i alla
ångmaskiner. Det ljus, som träffår en kropps
yta och hvarken studsar tillbaka derifrån eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
