Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
S p i n d e 11 i f v
Gpindlarne äro grymma och listiga rofdjur,
^ tillhörande leddjurens stora familj.
Glupskhet, blodgirighet och vidrigt utseende äro
egenskaper, som gjort de vida mera nyttiga än
skadliga varelserna i hög grad afskydda.
Lef-vande vanligtvis i undanskymd ensligliet för
sig sjelfva utan någon benägenhet ens att
inbördes umgås med hvarandra, lifnära sig
spind-larne af insekter och andra smådjur, hvilka
de öfverfalla och sticka med sina
klobeväp-nade, spetsiga öfverkäkar (mandibler), ur
hvil-kas inre ett skarpt gift flödar ut i såret och
dödar det anfallna offret, hvilket derefter
söndertuggas och utsuges. Icke ens
parnings-driften tyckes väcka några ömmare känslor i
en spindels hjerta. Hanen måste med stor
försigtigliet nalkas den merändels större och
starkare honan, ty han vet att fara är å färde.
Och om han lyckats vinna bönhörelse, måste
han, efter uträttadt ärende, skynda bort från
sin käresta, ty förr än han tror kan hon gripa
älskaren med sina kraftiga käkar och förtära
honom med obeskriflig aptit.
Det är icke underligt, om den ovilja eller
rädsla, som de vidriga spindlarne måste
in-gifva menniskan, ofta förleder henne att
öfver-drifva de utan tvifvel stundom smärtsamma
följderna af ett spindelbett; änskönt det
näppeligen är troligt, att spindlarne, annat än i
sällsynta undantagsfall, råka att bita en
men-niska. Spindelgiftets foregifna följder hafva
sålunda äfven för menniskor utsträckts derhän,
att det stundom skulle vålla döden. Mest
illa beryktade äro i sådant afseende den s. k.
taranteln (Tarentala fasciiventris) och
malmi-gnatten (Latrodectus tredécimguttatus), båda i
södra Europa, samt orientaliska
skorpionspin-deln (Galeocles aranoides) och den i Turkestan
mycket vanliga och fruktade sorgspindeln
(Latrodectus lugubris). Om den senare påstå
kirgiserna med bestämdhet, att dess bett ofta
dödat menniskor, och det har af trovärdiga
resande bekräftats att så stora djur, som
hästar och kameler, falla som offer för dessa
kräk i de trakter, som värst hemsökas af dem.
Hvad beträffar taranteln, så är det en
tem-ligen bekant sak, att dess giftiga bett fordom
åtminstone ansetts förorsaka ett slags dans-
ets under.
sjuka, som, när den en gång kommit till
utbrott, medfört bot för de bitna, hvaremot dessa
i annat fall skördats af döden. Men allt
detta är nog icke så farligt som det kan
tyckas. Något bevisligt exempel på, att en
men-niska dödats af spindelgift, torde icke vara
kändt, deremot är det visst, att någon
dans-sjuka numera icke orsakas af tarantelbett,
samt att spindelgifts verkningar på menniskan»
muskel- och nervsystem kunna, äfven i de
värsta fall, häfvas genom svettdrifvande medel.
Ehuru spindlarne, liksom insekterna,
tillhöra leddjuren, skilja de sig likväl från
insekterna i flera afseenden, bland annat deruti,
att de andas medelst s. k. lungsäckar, bildade
af en mängd veck, lagda intill hvarandra
ungefär som bladen i en bok, hvaruti blodkärlen
förgrena sig. Dessa lungsäckar, «om vanligen
äro två, stundom fyra, utmynna framtill å
ömse sidor om buken, och genom veckens
mångfaldigande blir det öfver en stor yta
fördelade blodet på tjenligaste sätt utsatt för
luftens renande inflytelse. Hos somliga spindlar
finnas jemte lungsäckarne äfven tracheer.
Såsom väl utrustade med förstånd och
naturlig klokhet och i regeln öfverlägsna
insekterna, med hänsyn till vidden af deras
verkningskrets, böra spindlarne antagligen hafva
ett högt utveckladt nervsystem. En
undersökning skall också visa, att så är
förhållandet. I stället för den dubbla kedja af
nerver, som hos insekterna sträcker sig längs
kroppens undersida, finna vi spindlarnes
nerver i hög grad centraliserade. En stor knippa
af nervbildningar ligger i bröstets undersida
och från detta hufvudcentrum utgå nerver till
de angränsande kroppsdelarne. Sinnena äro
temligen lika insekternas. Dock äro ögonen
icke sammansatta, såsom hos dessa, utan enkla
och för det mesta åtta, sällan sex till antalet.
Särskilda hörselorganer tyckas ej vara för
handen ; deremot är känseln mycket utbildad och
förlagd till underkäkarnes (maxillernas) öfre
delar. Det är lätt att förstå, att djur, som
åt sig inrätta så egendomliga tillhåll som
spindlarnes, måste hafva mycket stort behof af
en fulländad känselapparat. Också tyckes
känseln kunna hos spindlarne göra samma gagn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
