Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det tusenåriga riket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
religiösa upplefvelsernas. Båda anses nämligen sakna
den objektiva verklighetsprägeln och betraktas
esomoftast antingen såsom rena inbillningar eller
såsom bortdöende atavismer.
Däremot synes man kunna vinna en
gemensam utgångspunkt från en annan sida, om man
nämligen framhåller den obestridliga sanningen,
att det icke är lyckan, som skänker lifvet intresse
och förser detsamma med det ojämförligaste af
värden — en verklig mening därmed, som man
kan hålla fast vid under alla växlingar af
med- och motgång, den obeskrifligt styrkande och
upprätthållande känslan, att det tjänar något till, att
man lefver och verkar.
Det finnes en inre, högst tankeväckande
dialektik i lyckoidéernas följd, som afspeglar sig i
utvecklingsgången från Aristippus, lustläraren, till
Hegesias, själfmordspredikanten, och från den
engelsk-franska evdemonismen till Nietzsche,
hvilken senare förhånar lyckoapostlarnes
»välbefinnande», hvilket för honom betyder »slutet», »ett
tillstånd, som gör människan löjlig och föraktlig
och kommer henne att önska sin undergång».
Ingen enda definition på lycka kan hålla stånd
mot en enda människas växande lefnadserfarenhet.
Ju direktare och mera medvetet hennes sträfvan
inriktas på det mål, som får uttryck i en sådan
definition, desto grundligare och snabbare följer
definitionens vederläggning genom lifvets
tilltagande utblottning på intresse och mening, genom
leda vid hvad som vunnits, misströstan om och
misstroende till hvad som kan vinnas och —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
