Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Orsinis attentat. Kejsarinnans politiska inflytande. Hennes motståndare. Prins Napoleon. Prinsessan Mathilde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
io6
tandet om att hans intressen fordrade intim förbindelse
med det klerikala partiet.
Det var till stor del de klerikala, som möjliggjort hans
presidentval, och de hade väsentligt medverkat till att han
blivit erkänd som kejsare. Han var skyldig dem
tacksamhet, och han kände att han genom att avstå från den
helige faderns vänskap skulle undandraga sin tron en
mäktig beskyddare.
Därför lät han påven behålla Rom och »Patrimonium
St. Petri». Och på kejsarinnans tillskyndelse lät han en
fransk truppstyrka stanna i It’alien för att stödja de
påv-liga intressena. Men samtidigt erkände han Victor
Emanuel som konung av Italien och påvestatens avfallna
provinser som tillhörande det nya riket.
Hans vacklande hållning framkallade missnöje på
båda sidor. Det klerikala partiet angrep hans politik och
fri-tänkarpartiet var missnöjt över att han icke lösslet sig
från påven och slöt en oförbehållsam allians med
kungariket.
För detta förmenta missgrepp gav man åter Eugénie
skulden. Hennes iver att stödja den heliga stolen var
känd överallt. Och hennes utrop: »Lämnar påven
Quiri-nalen, så lämnar jag Tuilerierna. Jag vill hellre se
kejsaren mördad än evigt fördömd!» gick från mun till mun
och ställde henne i en ofördelaktig dager för Frankrikes
intelligentaste män och ’kvinnor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
