Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Galltvål ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136
Gas
gar syrsättas och aflägsnas. Vid
denna smältning erhållen koppar,
g avhoppar, innehåller kopparoxidul
samt kan till följd deraf ej valsas
och hamras, hvarför den omsmältes
i degel eller härd med kol, då
hammar g ar koppar erhålles.
Gas benämnes ett ämne, som är
i sådant tillstånd, att’dess
molekyler ej utöfva någon attraktion på
hvarandra. Gaser, hvilka lätt öfvergå
till vätskor eller fasta kroppar,
kallas ångor, men mellan ångor och
gaser finnas alla möjliga
öfvergångar. En del gaser ansågos förr icke
kunna förvandlas till vätskor och
benämdes permanenta, såsom
syrgas, vätgas, qväfgas, koloxid,
qväfoxid och sumpgas. Emellertid
lyckades Pietet och Cailletet att
samtidigt 1877 förtäta dessa s. k.
permanenta gaser, genom att utsätta
dem för starkt tryck och afkylning
till —140°, medelst af dunstande,
flytande kolsyra. Såsom Andrews
visat, finnes det en bestämd
temperatur, vid hvilken en gas icke
kan förtätas, den må utsättas för
huru starkt tryck som hälst.
Under denna temperatur, kallad den
kritiska punkten, förtätas gasen och
blir en vätska. För eter är denna
temp. 200°, för kolsyra 31°. —• Man
antager att gasmolekylerna befinna
sig i en snabbt fortskridande och
derjämte svängande och roterande
rörelse, hvilkens intensitet är
beroende af gasens temp. eller
molekylernas lefvande kraft. Molekylerna
flytta sig i rätliniga banor, ända
tills de träffa andra molekyler, då
deras rörelseriktning måste ändras.
De stötar molekylerna gifva väggarna
af det kärl, hvari gasen inneslutes,
är gasens tryck, som växer med
temperaturen, då lefvande kraften
ökas, och är omvändt proportionelt
emot volymen, emedan ju mindre
volymen på samma gasmassa är,»
dess större antal molekylarstötar
träfia samma yta. Enligt den
senare lagen, som kallas den mari*
otteska (ehuru först upptäckt af
Boyle), förändras volym och
spänstighet vid gasens sammantryckning;
på det sätt, att produkten af volym
och tryck blir densamma för en och
samma gasmassa, om temp. förblir
oförändrad. Höjes temp.,
utvidgas-gasen, oberoende af dess kemiska
natur, på det sätt, att dess volym
ökas för hvar grad med ^fö-
Om man med p förstår gasens,
tryck, med v dess volym och med
t dess temp. i grader, så är formeln
p v
or,.. , konstant för hvarje
gasmassa. Om nu t är —273, blir
nämnaren = 0* och till följd deraf
tälj ären = 0, och då volymen ej kan«
bli 0, måste trycket vara 0, det vill
säga, att vid —273° måste
gasmolekylerna ej ha någon lefvande kraft
eller rörelse. Denna temperatur är
derför den absoluta nollpunkten, och
273-H den ahs. temp.
Gaser utvecklas, allt efter
omständigheterna, i apparater af olika
Fig. 1 Fig. 2 Fig. 3
slag. En vanlig och enkel apparat
för gasutveekling utgöres af en kolf
(fig. 1), hvars mynning tillslutes af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
