Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Färgstofter ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130
Färgstofter—Förgyllning
bern, t. ex. citronsyra, vinsyra,
oxalsyra och arseniksyra, som
blandade med piplera, gummi, dextrin
och dylika förtjockningsmedel
tryckas på tyget. Med hydraten i
tygerna bilda syrorna lösliga salter,
som kunna borttvättas. Vill man
från ett redan färgadt tyg borttaga
färgen på vissa partier, sker det
genom enlevagetryck medelst
oxidationsmedel. För indigo användes
kromsyra, eller en blandning af rödt
blodlutsalt och natron, som med
indigo ger isatin; för krapprödt
användes klor, på det sätt att tyget
tryckes med en syra och sedan får
passera ett klorkalkbad. Till
färgning med anilin- och tjärfärger
användas som betningsmedel ägghvita,
oljesyra, tannin o. d. organiska ämnen.
Agghvitebehandlingen har erhållit det
föga lämpliga namnet animalisering.
Angående själfva den mekaniska
behandlingen af godset gäller som
allmän regel, att det genom
tvättning noga måste befrias från
Orenlighet, fett o. d., som kan hindra
tillträdet af betningsmedlen eller
färgbaden, och att vid olika fall
olika temperaturer hos färgbadet
erfordras : för ylle kokningstemperatur,
för bomull alla grader från 0° till
100°, för siden 30° till 100°. Vid
färgning med indigokyp användes
icke upphettning för bomull, men
väl för ylle. Efter utfärgningen
följer grundlig tvättning, vridning,
torkning och ibland appretering.
För anbringande af färger vid
tryckning användas oftast graverade
valsar af metall eller ock plattor med
upphöjda mönster. Jfr Wurtz,
»Dictionnaire», III s. 251
(Tein-ture et impression des tissus), och
Wagner, »Handbuch der
chemi-schen technologie». — I Sverge
finnas 340 färgerier, som sysselsätta
1,238 arbetare.
Färgstofter benämnas åtskilliga
ur växtriket eller (sällan) ur
djurriket härstammande material, som
innehålla färgämnen och användas
till färgning/ t. ex. färgträ,
kon-sjonell, veide, kräpp, indigo,
kate-ku, orleana, orselj och vau.
Färgstofter äro tullfria, med undantag
af indigo och konsjonell, som draga
tull af 20 öre pr kilo.
Färgämnen 1. Pigment
benämnas organiska, i naturen
förekommande eller med konst tillverkade
ämnen, som utmärkas af någon viss
färg, särskildt sådana, som kunna
användas till färgning af textila
produkter. Med undantag af
mur-exid, ett derivat af urinsyra,
tillhöra de de s. k. aromatiska
ämnena. Färgämnen, som ej användas
till färgning, äro blodets, gallans,
urinens färgämnen, bladens gröna
färgämne eller klorofyllet, blommors
gula och röda eller blåa färgämnen
i allmänhet, dels emedan de icke
äro beständiga, dels emedan de ej
ega tillräcklig färgkraft. Af
färgämnen ur djurriket märkas
kon-sjonellens röda pigment och den i
forntiden, men ej i vår tid,
använda purpurn. Talrikare äro
färgämnen ur växtriket elier i
färgstofter. Förr användes de nästan
uteslutande vid färgning, men
hafva nu blifvit mycket undanträngda
af de på kemisk väg af
stenkolstjärans beståndsdelar tillverkade
färgämnena, som dels äro identiska med
de naturliga (t. ex. alizarin), dels
derifrån skilda (se Tjärfärger).
Förgyllning, ett föremåls
öfverdragning med en hinna af guld.
Den vanliga förgyllningen sker med
tunnt uthamradt guld, bladguld,
som anbringas på grund af lim och
krita eller linoljefernissa, blyhvitt
och terpentin. Metaller kunna på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
